En tegelskorsten är lämplig att ansluta till vedeldade eldstäder. Att i dag mura en tegelskorsten är förhållandevis dyrt då det är ett hantverksarbete som tar tid. Tegelskorstenarna har därför efterträtts av modulskorstenar i stål eller keramiska material som är lättare att montera. Den traditionella tegelskorstenen var vanligast fram till 1960-talet. Den bestod av rödtegel som inomhus putsades. Utomhus var den oputsad eller plåtinklädd. Storleken på tegelstenarna har varierat mellan åren och mellan tegelbruken. Sedan 1960-talet är den vanligaste storleken 12x25x6 centimeter. Skorstenen muras med ett kalkcementbruk. Om det är för mycket cement i bruket blir fogarna stumma och spricker lätt. I riktigt gamla skorstenar kan teglet vara soltorkat. För att de skorstenarna inte ska förstöras måste de användas kontinuerligt. Om teglet blir blött börjar tegelstenarna att lösas upp. Risken för skador är störst i fritidsbostäder där man inte har huset uppvärmt året om.

När oljeeldning blev på modet började det bli problem. Skorstensfogama började vittra sönder. Det berodde på att svavlet i oljan bildade svavelsyrlighet i samband med eldningen. Svavelsyrligheten löste upp kalken i fogarna så att stenarna blev lösa. Problemet har minskat med dagens svavelfattiga eldningsoljor. Nästa problem uppstod när oljepannorna blev allt mer effektiva. Rökgaserna kondenserade då längre ner i skorsten. Kondensätet tränger igenom skorstensväggen och orsakar fuktskador i bostadsutrymmena.

För att förhindra att skador uppstod började man i slutet av 1960-talet att installera insatsrör av metall i skorstenarna. Till en början var rekommendationen att röret skulle installeras från skorstenstoppen ner till varmt utrymme. Men med effektivare pannor räckte inte det. Insatsröret behövde installeras från pannan till skorstenstoppen. Insatsrören var från början riktiga rör. Materialet i rören var först corténstål och senare rostfritt stål. Rören efterträddes av slangar som på senare år utförs i syrafast stål. En annan metod att reparera tegelskorstenama var att använda en keramisk massa som lades på med specialverktyg invändigt i skorstenen, metoden kallas ofta glidgjutning.
Den tradionella tegelskorsten har varit den vanligaste skorsten framtill 1970-talet då den allt mer ersattes av blockskorstenar och stålrörsskorstenar.